Såkallad hatkärlek..

Jag älskar allt och hatar allt, samtidigt. Det är jobbigt, det är såkallad hatkärlek. Det har jag tjatat mycket om den senaste tiden. Men det är faktiskt så att jag hatälskar det mesta. Nu ska jag inte rabbla upp en massa saker som styrker mitt påstående, det är slöseri av tid.

Jag hatar att lära av misstag, att förvänta sig saker som inte blir som man tänkt sig. Jag hatar när något gör så ont att det skär i hjärtat, jag hatar att jag inte kan vara sur på någon mer än en dag. Jag hatar att jag ger upp så jävla lätt.

Jag älskar att prata bort jobbiga tankar, jag älskar att skriva ner jobbiga tankar. Jag älskar musik och film som ger en själv en annan syn på livet. Jag älskar att veta att någon har det sämre än jag själv.

Fan vad självisk jag är.