Jag älskar er..

Det är otroligt hur någon som alltid har funnits där helt plötsligt försvinner. Man förstår inte riktigt vad som hänt och väntar fortfarande på det där vardagliga samtalet om något som inte fungerar, som din klocka. Jag kommer ihåg hur vi brukade sucka när det stod "farfar" när det ringde. Hur vi ibland inte orkade svara. Det skär sönder i mig nu, för det kommer aldrig mer stå så, "farfar". Jag kommer ihåg när vi träffades senast. Det var den första maj, Hannes födelsedag. Jag kommer ihåg det sista vi sa till varandra. Du sa "Var det kul i rom?", Jag sa "Ja! Det var jättekul!", du sa då "Ja, jag var i rom bara ett par år efter andra världskriget. Men jag kommer nog aldrig dit något mer.", då sa jag "Äh det vet man aldrig!" sen skrattade jag och du log. Konstigt hur någon som alltid funnits där, någon som man tror alltid kommer att finnas där, så plötsligt kan försvinna. Men jag tror, nej jag vet, att du har det bra i ditt andra liv. Jag vet det för att du nu får träffa farmor, jag vet att du saknade henne väldigt mycket, jag saknar henne också. Jag älskar er.

Vardagliga saker..

Har inte skrivit så mycket om vad som händer. Anledningen till det är nog för att jag tror att det bara är en som läser min blogg.. Idag har jag kört halkbana och det gick görbra om jag får säga det själv. Kul var det också! Idag har jag ätit kubb också, ni vet de där jättetorra kakorna med strössel på. Jag är helt galen i sånna kakor. Farmor gav mig min allra första. Å jag saknar farmor. Hoppas hon har det bra i himlen. Nu ska jag sova och drömma om att flyga. Puss Hej.

Tänk vad underbart..

Film. Vilket underbart sätt att beskriva saker på. Rörliga bilder och ljud. Tänk vad minsta fel kan förstöra en hel film. En liten störning i ljudet som gör det jobbigt att se. Allt är viktigt, miljö, ljus, ljud. Allt tillsammans gör att du i två timmar får leva i en annan värld. Uppleva saker du aldrig kunnat drömma om. Få se allt från alla vinklar. Få vara någon annan än dig själv. Jag älskar film.

Arg..

Varför är alla så intresserade av hur andra människor lever? Varför läser man bloggar där man får veta vad den eller den personen gjorde imorse, vid lunch eller förra helgen? Varför slår inte poetiska bloggar igenom? Det är ju dom man vill läsa, det är dom som är intressanta, det är dom som visar den riktiga människan och inte den fasad vi skapat åt oss själva.

Kalajs..

Oseriöst inlägg nu. Kalas med Johanna hos Johanna. Filma dokumentär imorgon. Jag komemr att vara trött. Vi ska gå till statoil sent inatt. Det är kul. Musik. Musik. Musik. Underbart. Jesusjacka. Barfota. Springa. Regn. Leva. Dö.

Det kanske är som på film..

Ibland kan jag få en obehaglig känsla. Den är omöjlig att beskriva och jag tror att den ända som har varit nära att känna samma obehag är min vän, min klasskamrat Hanna Nilsson. Jag ska försöka att förklara detta fenomen, för det är precis vad det är. Det är något man inte borde kunna känna, det är som om de som sitter och styr oss har programmerat ett litet fel för att försöka få mig att förstå vad mer det finns där ute.

När denna känsla når mig rinner tankar som "Varför gör vi som vi gör?", "Varför föds vi och varför dör vi?", "Hur skulle det se ut om vi inte fanns här?", "Hur skulle världen se ut då?", "Varför finns det ens en värld?" och med dessa ord kan jag inte förstå hur ni ska förstå min känsla. Det är obehagligt. Jag tror att det är denna känsla som får mig att tänka som jag gör, resonera som jag gör, handla som jag gör.

Ibland tror jag verkligen att det är som på film, att hela denna värld som vi lever i är för andra bara ett skåp på en tågstation. Ett skåp som de kan öppna och titta ner på oss och se hur vi har det, ändra saker precis som i the sims och sen gå därifrån och leva som vanligt igen. Det kanske är därför det finns religoner, människor som varit vakna vid fel tillfälle och råkat se denna varelse titta ner på och ändra på saker och kallat den för gud. Dessa varelser har nog blivit smartare på senare tid, de har öppnat skåpet vid rätt tillfällen och varit mer diskreta. Bli inte allt för rädda imorgon när jag inte kommer till skolan, jag har avslöjat våra skapare och de kommer att förstöra mig, radera mig. Lägg in mig på mentalsjukhus. Godnatt.

Kan det vara verklighet..

You only live the normal life once.
Put a bullet in your head and you'll live forever.
In another world, in another place.
Ten times better than this.

Visit the end of the world and
say good bye to the ones who doesn't care,
to the ones who deside if your worth a penny or not.
Do whatever you want.
Do the opposite to what Simon says.

Dra åt helvete vettja..

Man är bara ung en gång, ta vara på tiden, gör det bästa av den, släpp loss, va dig själv, gör det du vill och det du inte får, gör vad fan som helst, protestera mot allt som innebär att ta ansvar, gör det du mår bra av, gör det du känner för, ta hand om dig själv, unna dig saker, inse att du är värdefull och att du betyder, skit i allt, försök att inte vara så jävla vuxen för en gångs skull, det har du tid för sen, det finns alltid mer tid att hämta, släpp taget för i helvete!

Visions, visions, visions..

I'm feeling rough, I'm feeling raw
I'm in the prime of my life

I'll move to Paris, shoot some heroin
and fuck with the stars.

This is our decision
to live fast and die young.
We've got the vision,
now let's have some fun.

Åtta månader..

I think I'm a little bit
Little bit
A little bit in love with you

Lycka kan man kalla det..

Jag har inte skrivit så mycket den senaste tiden. Tror att det är för att jag inte haft tid. Fastän jag spenderat tusentals timmar på en massa skit. Man kastar bort alldeles för mycket värdefull tid på dynga. Varför sitter man framför tv:n och trycker när man kan göra massa annat, som att vara ute, naturen är banne mig underbar. Nu var det i och för sig inte det jag först tänkte skriva om när jag satte mig här i sängen med datorn i knät och med musik strömmande ur högtalarna. Jag bara satte mig ner på sängen och då slog det mig, jag är lycklig. Jag kan faktiskt med gott samvete säga att jag är riktigt lycklig. Tack Johan, tack Mia, tack Isabelle, tack mamma, tack pappa, tack Hannes, tack Johanna, tack Hanna, tack alla, jävlar vad jag är glad. Tänk att ändå så få personer kan göra sån skillnad. Tack solen måste jag tillägga. Men ja ibland känns allt bara rent utsagt förjävligt, men som alfons pappa så klokt sa "Man måste ha tråkigt för att veta när man har kul." Tänk vad man lär sig mycket av barnprogram. Det var värst vad svårt det var att hålla sig till temat idag..