Om att prata av sig..

Jag har varit tyst i veckor, jag har hållit inne en massa tankar om livet och döden. Idag blev tankarna ord. Idag försvann något riktigt tungt från mitt bröst. Lättnad. Det var otroligt skönt att få prata med Hanna på bussen, att få släppa lös tankarna och låta dom flyga ut i 100 km/h. För det var det som hände. Det är skönt att någon annan funderar på samma saker som en själv, det är som ett tecken på att man är ganska normal. Även om det kan låta djupt att tänka och prata om livet i ditt eget huvud, så är det faktiskt vanligare än vad man tror. Jag vill inte leva för framtiden, jag vill leva för nuet. Det kom jag fram till.